SOm tre apor, fast mer mänskliga.

Max skriver en kort summering av mycket.
Rubriken belyser det viktigaste, mer om det snart.

Vi är nu tillbaka i KK (Kota Kinabalu). På fastlandet är den stora staden KL (Kuala Lumpur) här heter den KK.
Det blev riktigt bra dagar i både Sandakan och Semporna. Sandakan fick jag dessutom besökt det förträffliga sjukhuset "Duchess Of Kent", där fick jag svara på frågor om massa saker, samt fick bekräftat att jag inte hade blindtarmsinflamation. Det var förmodligen vätskebrist i kombination med en elak magbakterie, men nu någon dryg vecka senare, är jag åter i perfekt form! :)
Jag har inte käkat mer skum mat heller. Om man nu inte räknar typ kycklingbrosk... men sånt får man väl räkna med. Micka och Ida köpte "snacks" för ett tag sedan dock. Det visade sig då vara jordnötter med anchovis. Eller snarare anchovis med någon liten jordnöt nedblandad i. Eftersom jag redan ätit "min del" av stekta småfiskar, så slängde vi påsen.
Någon man inte får missa om man åker hit är deras grymma avokado-juice. Det låter kanske inget vidare, men det är otroligt gott. Jag ska absolut göra några försök att få till bra avokado-juice när jag kommer hem. :)

I våra resor till och från Sandaka och Semporna har vi åkt buss. Mycket buss. Svängig, gunging, sladdande, trasig buss. Men det har gått bra. Det var dock en bussresa som reste sig över alla andra, det var bussresan som numera är känd under namnet "Mega Shark vs. Crocosaurus"!
Detta mästerverk visades på en av resorna, och undantaget att jag somnade någonstans mitt i filmen, var det ett guldkorn. Har man någon gång undrat vad som hände med Steve Urkle, så kan jag berätta att han numera har huvudrollen i Mega Shark vs. Crocosaurus.
För att nå en djupare förståelse för varför den enorma Hajen slåss mot den enorma "Crocosaurusen" har jag beslutat mig för att jag nog måste hitta filmen "Mega Shark vs. Giant Octopus" i någon videobutik innan jag åker hem.

Nu de sista dagarna ska vi ligga lågt och njuta av värmen och lite shopping.
Tyvärr är priserna här inte desamma som på Malaysiska fastlandet, allt är lite dyrare men helt klart fortfarande mycket billigare än hemma.

Ses den 26:e Sverige! (Förhoppningsvis med två nya filmer i resväskan. ;) )

Det blir inga bilder idag. Jag vill helt enkelt börja med att säga det: INGA BILDER IDAG. Jag är bara för trött. Imorgon kanske :)


Vi har åter igen förflyttat oss, den här gången från Semporna till Kota Kinabalu med en natts mellanlandning i Sandakan. Vi har alltså åkt buss större delen av de senaste dagarna. Har vi berättat om busschaufförerna här? Ni vet de där idioterna som inte verkar förstå att man inte bör trycka gasen i botten när man kör ett fett åbäke till buss som väger tusen ton och vägen är en slingrig och smal bergsväg där räckena är ungefär tre äpplen höga. Vet ni hur högt tre äpplen är?! Som en jävla hobbit!! Kolla upp det, Tolkien beskrev dem faktiskt så. Så höga är alltså räckena, som om Frodo skulle kunna göra någonting åt en stor buss som lite för bråttom kommer in i en kurva och kör rakt in i honom? Räcket skulle inte ens kunna stoppa en jäkla pensionär på cykel ju! Ja, jag är nog lite elak men så är det jag som får hänga ut för stupet i varje kurva och se hur döden hoppfullt står där nere och väntar på mig. Men ack, han fick vänta lite till för vi överlevde hela vägen till Kota Kinabalu! Mwahahaha!

När jag ändå är sådär härligt bitter som bara jag kan vara på ett osmakligt men roligt sätt (självgod är jag också, vad har hänt?) så får jag berätta om vår båtresa till Mabul. Mabul, detta paradis för såväl dykare som snorklare. Vi såg verkligen fram emot det här och tyckte att pengarna vi betalat var väl spenderade för en tripp till paradiset! Synd bara att paradiset innebar cyklop och snorklar som läckte in vilket resulterade i att vi inte såg någonting när vi snorklade. En halvtimma spenderade vi på ön innan vi beslöt oss för att åka hem igen. Det var ju ingen idé när vi inte kunde njuta av allt underbart under ytan. Trots detta hann vi ändå se lite fina koraller och fiskar, sjöstjärnor och sånt där och en bit i mig undrade varför jag inte valde att inrikta mig mot marinbiologi ändå. Då, liksom varje gång kom jag snabbt på att jag ju har fobi för djupt vatten. Lyckat! Summa summarum var iallafall att utflyckten kunde varit bättre, men det var ändå kul att få åka lite båt trots att båten var skranglig och förarna var i typ tio-års-åldern (såg ut så iallafall) och körde som om de var med i GTA.

Nu är vi tillbaka i Kota Kinabalu som sagt. Vi räknar ner dagarna för hemfärd, både med sorg och en aning lättnad eftersom man saknar saker där hemma. Som mjuka katter. Och potatismos! Innan vi åker hem ska vi dock shoppa, shoppa, shoppa! Jag och Ida har längtat efter detta!


MikaelaSomÄrLiteMindreBitterNu ;)

Imorgon ska vi åka till en ö som heter Mabul och snorkla. Den ön är den näst bästa här (efter Sipadan) för dykning och snorkling så det ser vi fram emot :)

Hoppas allt är bra där hemma!
/Ida

Efter två dagar på hotellrummet för att se till så Max kurerade sig ordentligt gav vi oss idag ut på äventyr. Vi tog en skumpig och varm taxi till Labuk Bay Proboscis Sanctuary (tror det hette så) för att kolla på Näsapor. Tog ett tag för oss att fatta att dessa proboscis som det talades om på Uncle Tan faktiskt var näsapor... men vår rumskamrat Will hade väldigt roligt åt vad de heter på svenska.
Sanctuaryt ligger en timma bort från Sandakan, omgivet av oljepalmsodling. Mitt i ingenstans ligger hus och skog fullproppade med stornästa apor! Fantastiskt!  När vi anlände var stället öde eftersom matningen av näsaporna inte skulle börja förän om 50 minuter. Vi beslöt oss för att gå upp till plattformen där de skulle matas ändå, och tur var det! Nedanför plattformen satt en stor flock med näsapor som nyfiket men något skrämda såg på oss. Uppe på "altanen" där vi satt sprang små (vad vi tror är) makaker runt och åt på långa, gröna bönor. Jättegott tydligen. En ur personalen lyckades även locka dit två näshornsfåglar som bjöds på banan. En hona och en hane. Honan var för rädd för att flyga ner, men hanen satt nöjt och kastade i sig banan bara ett par meter från där vi satt. Ganska snart började fler turister komma. När det var dags för matning rusade alla näsapor fram till maten som låg knappt fem meter från oss och satte sig i lugn och ro för att mumsa i sig. Häftigt att vara så nära dem utan att de faktiskt var direkt tama. Perfekt fototillfälle. Fascinerande så lika de är oss i uttryck :)










Efter en snabb lunch i Sandakan hoppade vi in i en ny taxi som tog oss till Puu Jih Shih buddhisttempel som låg beläget på en hög... kulle? Berg? Jäkligt högt upp iallafall där man fick utsikt lång ut över havet och över delar av staden. Templet var "asfräckt" för att citera Ida. Micka tycker det påminner om en draqshow. Får man säga så om ett tempel? Ärligt talat, går det att göra det mer pråligt med guld och glimmande saker? Men fint är det! Alla fina solkors överallt gör det hela ännu bättre, haha. För er som inte vet vad det är så googla... ni lär inte bli besvikna!
Medan vi stod där uppe kunde vi se hur mörka moln rullade in från havet. Muller började höras och blixtar började synas, så med Micka och Ida i spetsen hoppade vi in i taxin för att snabbt åka ner. Max tyckte inte alls att ovädret var lika obehagligt... han är bara för dum för att förstå tror Micka. Trots att regndroppar började falla ville vi ändå hinna med ett stopp på Japanese Memorial Park. Var kanske inte så spännande eftersom det visade sig vara ett monument bara... men nu har vi sett det! Hoppade över till Chinese Cemetery som var betydligt coolare, om man nu kan säga så om en kyrkogård. Maffigt med massvis av fina gravar iallafall! Stoppet blev dock kort då åskan fortsatte och mullren blev högre, därför ville vi hem fort som en häst i stormvinden (hahaha). När vi klev ur taxin utanför boendet öste regnet ner och vi blev alla dyngsura. Micka blev även sur över hur dyr taxin blev. Inte åka med honom igen... fast vi minns inte hur han såg ut. Han hade mörkt hår och mörkare hy va? Vi hittar honom nog...
Avslutade dagen med att tvätta kortbyxor i handfatet. Gick sådär, men blir nog bra :) Berätta inte för pojken i receptionen, sshhhhh!








Imorgon har vi hyrt en bil med chaufför som ska ta oss till Gomantong Caves. Mörker och fladdermusbajs - awesome!


Micka och Ida. Lite Max också.

Efter betydligt bättre sömn vaknade vi, något illaluktande och klibbiga av allt myggmedel som vi sprayat på oss dagen innan. Medan den "nya" gruppen var ute på morgontur i båten fick vi sovmorgon och kunde äta frukost i lugn och ro innan vi började rusa runt i hyddan för att packa ihop alla grejer som vi spritt ut. När det sedan var dags att åka hem stod personalen uppradade för att säga hejdå och det var med en smula vedmod som man gick ned för den långa trappan och satte sig i båten en sista gång. Så himla kul vi haft trots leriga skor och inga orangutanger! På väg tillbaka överraskades vi av en mindre regnskur. På med de snygga ponchona vi inhandlat på väg till lägret! Båtföraren drog på sig en svart sopsäck, vilket var nästan ännu snyggare än vad vi hade på oss. En skumpig och megalång bussresa senare var vi tillbaka på "basen" i Sepilok där vi fick lunch (har vi gjort annat än ätit? ;P). I väntan på taxi satt vi och såg på medan en liten (kanske 1,5 år?) malaysisk kille organiserade kinesiska flickors rullväskor som de lämnat vid incheckningsdisken. Mycket underhållande!



   
        Det gäller att vara snygg när regnet kommer! ;)    Omnomnom, lunch på basen innan hemfärd


Taxichauffören som körde oss "hem" till Sandakan var... skum. Ida och Micka blev äcklade över hans klagomål om att inte få röra vid kvinnor under Ramadan (som snart börjar), medan Max artigt skrattade åt hans konstiga skämt och besvärat vred på sig när chauffören tutade på en arabisk taxichaufför som körde intill iklädd... arabkläder? Ni vet såna där lakan med en ring på huvudet? Inte för att vara rasistisk alltså, men hur ska man beskriva liksom? Hur som haver, tillbaka på hotellet bjöd den urgulliga unge mannen oss på välkomstté IGEN :D


Idag, tre dagar senare har vi nog fortfarande inte riktigt släppt taget om Uncle Tan. Vi vill tillbaka. Det var värt varenda krona! Igår morse stötte vi på en britt vid frukosten som tyckte synd om oss för att vi betalade så mycket för vår djungelvistelse. Men vi är nog alla överens om att 1000:- är en liten summa för den upplevelsen som vi var med om. Trots "fireants", uteblivna orangutanger och värme - vi skulle betala summan igen för att få göra om allt! Får man möjligheten att göra någonting liknande ska man absolut ta chansen! Tror till och med Max tycker det, trots att han blev myrmat ;)


Ida och Micka


Ps. Max hälsar att jättekackerlackor inte hör hemma i vår dusch utan på gatan. "Den var två meter minst. Typ". Varför tror vi honom inte? Ds.

Efter en halvbra natts sömn och lite te och kaka åkte vi ut på en tiiiidig båttur på floden. Förhoppningarna var höga då det var sagt att detta var tiden då chansen att se orangutanger var som störst. Tyvärr såg inte vi några. Andra gruppen som var ute samtidigt gjorde det, men inte vi. Yey. Däremot fick vi se fina fåglar och makaker (...). Något besvikna möttes vi av en fantastisk frukostbuffé som höjde stämningen avsevärt! Efter frukosten var det dags att dra på sig djungel-outfiten bestående av gummistövlar (max använde tygskor eftersom han har så feta fötter), långbyxor och långärmad tröja för en 1,5 timma lång trekking. Guiden hade berättat att man sällan såg några djur under den här trekkingen då det redan blivit för varmt, men han utlovade insikt i sin kunskap om djungelns växter och dess användning, så trots värmen ville vi så klart med! Och varmt blev det! Har vi någonsin svettats så mycket?? Men även guiden tyckte det var ovanligt varmt vilket gjorde det mer okej för oss att klaga. Vi fick, som utlovat, lära oss om vad växter användes till, smaka på frukter och se diverse småkryp som dubbelfoting (kändes konstigt när den kröp på ens hand :3), larver, fjärilar, grodor och säkert annat vi glömt. Den första halvtimman var vi entusiastiska, men ganska snart började värmen bli för mycket och vi var alla oerhört lättade över när guiden åter igen tog oss ner till båten som väntade. Svalkande båtutflykt tillbaka till lägret!!




                                  Båtutflykt: Fågel<3


                          Trekking: Dubbelfoting!


                                  Trekking: Fjärilslarv


                                        På väg hem från trekking. Underbart!


Efter en lunch hade vi några timmars "free time". Vad passar bättre när man är ledig än att spela kort? Under vår lediga tid öppnade sig himlen och regnet öste ner medan åskan mullrade. Ganska snart vad det över, men luften kändes genast friskare. Efter ännu ett mål med te och kaka (mat led vi inte brist på) fick vi sätta oss i båten för ännu en svalkande båtutflykt. Den här gången fick vi se betydligt mer! Näsapor, näshornsfågel, utter, makaker (ja, nu också...), örnar, andra fåglar med mera. På väg tillbaka började det skymma och kolonierna av flygande hundar vaknade och flög ut i jakt på föda. Vilken syn när himlen fylldes av flera hundra flygande hundar! Ingen orangutang, men näsaporna var klart häftiga!




                                                    Båttur: Makaker


                                  Båttur: Näsapor


                                    Båttur: Näshornsfågel


                                  Båttur: Flygande hundar

Tillbaka i lägret fick vi ta del av kocken Lans kunskaper i en "cooking class with mr Lan". Vi fick se på medan Lan lagade till kvällens måltid medan andra i personalen stekte ett stort berg med kycklingvingar och fäsk (fisk för fan, aldrig sett Asterix?!). Kocken fixade en skål med ris garnerat med... någonting grönt, och gav den till Micka (wiiii I'm special!) eftersom hon var enda vegetarianen. Ida och Max tror kocken tyckte synd om henne. Micka känner sig bara speciell! Kocken var hur som helst duktig på att laga mat, även vegetariskt!
Kvällen avslutades med en "night trekking" i djungeln runtom campet. På med stövlar/tygskor sprayade med myggmedel (?), långbyxor och långarmat, ficklampa i högsta hugg och rejäla duschar med myggmedel and off we go! Samma guide som under tidigare trekking, vilket uppskattades! Vi hann inte ens utanför campet innan guiden (som vi döpt till mowgli) stack in handen i ett träd och drog ut en skorpion. Max vågade hålla i den, inte vi andra. Vidare fick vi se grodor, spindlar, sovande fåglar av olika slag och mygg. Max stiftade även bekantskap med "Fire ants" ("Woop", sa max. Okej, det gjorde han inte...). Vi hade fått höra att dom gjorde ont... det gjorde dom tydligen :/ Myggmedel på skorna fungerade alltså inte, vilken bluff! Bortsett detta var det jäkligt kul att traska runt i den mörka djungeln!



                               Cookingclass with Mr Lan

                               Nattrekking: Skorpion


                                    Nattrekking: Fågel :)

Tillbaka till lägret och sova inför morgondagen. Micka vaknade dock vid 3-tiden och behövde besöka damrummet (hahaha). Minns ni bilderna från lägret? Alla gångbroar? Vi hade superlångt till toan, så Micka drog med sig sin vapendragare Max som skydd mot eventuella "fire ants". Hellre honom än mig, tänkte Micka, och dom gillade ju uppenbarligen honom. Oh well, de överlevde båda två.

Sista delen imorgon, stay tuned! :D


Rolig händelse från idag (som ju inte var dag två Uncle Tan om ni inte förstod det... vi är ju tillbaka i Sandakan egentligen) var när vi efter lunchtid skulle gå tillbaka till boendet och Max plötsligt mådde riktigt illa (hans mage hade inte mått bra under förmiddagen heller) och till slut fick lägga sig ner på gatan snurrig, svettig, förvirrad och illamående med enorma magsmärtor. Okej, inte så roligt kanske... Men tack och lov fick vi hjälp av ett gäng fransmän som hjälpte oss att fixa vatten samt taxi, medan Ida sprang efter försäkringspapper och pass och Micka satt handlingsförlamad jämte Max. Nu vet vi hur akuten ser ut här i Sandakan. Inte så spännande som man kan tro, men väldigt trevlig personal och en bra läkare som trodde att det var vätskebrist och skickade hem oss igen med rekommendationen att Max skulle dricka mycket och få i sig vätskeersättning. Vi blev verkligen lättade över att det inte var någonting värre eftersom Micka och Ida genast börjat tänka på Malaria när Max sjönk ihop på gatan. Such a dramaqueen! Resten av dagen har det varit vila med mycket vatten och Arkiv X. Ida och micka ska strax ut och köpa yoghurt, vitt bröd (what else?) och kanske något annat pålägg än sylt eller honung.


Micka och Ida

Innan vi gav oss ut på resan var nog Uncle Tan det vi såg fram emot mest. Nu, dagen efter det att vi återvänt från vår vistelse i djungeln kan vi säga att det verkligen levde upp till våra förväntningar. Vi längtar redan tillbaka.

Dag ett startade med pannkaksfrukost och undanstuvning av de stora väskorna som lades i tryggt förvar på vårt hostel i Sandakan. Därefter tog vi taxi till Sepilok där Uncle Tan har sitt kontor/bas/incheckningsplats. Vi skrev in oss och fick sedan ta del av en buffé, som avbröts av ett jävla skyfall och åska som gjorde oss en aning oroliga. Åska när man åker båt... uhm. Men det slutade ganska snart, som alltid när det regnar här borta. Vi fick information om vår vistelse och sedan bar det av på en skumpig busstur till en liten konstig hamn (brygga med typ tre båtar intill), här fick vi sätta oss i mindre båtar som tog oss upp för den slingrande bruna floden. På vägen blev vi överlyckliga över att se makaker (ganska snart tröttnade vi eftersom dom finns i tusentals längs floden, "wohoow ännu en makak"), gibbon samt fåglar av alla dess slag.


                               Gibbon :)


Båtarna stannade till mitt ute i ingenstans vid en liten brygga och en livsfarlig brant trappa. Längst uppe stod Uncle Tan's personal och välkommnade oss. Wohow! Vi fick te och kakor, program över vistelsen (igen) och blev tilldelade hyddor. Vi fick dela med en supertrevlig britt vid namn William (heter inte alla britter det?).


                                          Bryggan och trappan upp till Uncle Tan



                                                Dining area samt fotbollsplanen



                                              Vår mysiga hydda ^^



                                                  En aning spartanskt, men mysigt :)



                                                      Det lite omoderna badrummet ;)



                                             Dining area



                                                Gångbroar förenade de olika ytorna i lägret


Därefter var det dags för en ordentlig middagsbuffé till tonerna av personalens gitarr/ukulelespelande, bordstrummande och sång ("I'm Yours", "Zombie", "Maria", "What's up?", Muse (!!!) och mer lokala låtar som vi inte förstod, men som uppskattades lika mycket. Detta följdes av vår första utflykt, en båttur på floden i mörkret! I skenet av en spotlight fick vi se djuren som vistades längs med flodens stränder. En morgontrött civet, en irriterad uggla (skulle inte du bli arg om någon lös dig i ögonen i en kvart?), sovande makaker och fåglar samt en liten och en större krokodil!


                                   Personalen spelar och sjunger under middagen :)



                                Liten krokodil som vi lyckades se under vår sena båttur!


Tillbaka i lägret var det dags för att sova i våra mysiga hyddor. Vi somnade alla trötta till ljudet av regnskogens alla småkryp, grodor, apor och fåglar som sjöng vaggvisa för oss.



Vi fortsätter med Part 2 imorgon. Nu ska vi ha lördagsmys med godis, chips och film för klockan är faktiskt 21.00 här :)


Micka och Ida

Igår besökte vi Sepilok Orang-utang rehabilitation center. Mysigt! Tyvärr hade de stängt av stora delar av centret för renovering så vi kunde endast gå runt i en liten liten del. Men vi hann i tid för matningen kl 10 så en urangutangmamma med bebis fick vi sett samt en annan nyfiken ung orangutang som dock aldrig vågade ta sig upp på plattformen för att äta. Fick även sett en megaspindel till Idas skräckblandade förtjusning.
Taxiresan var ett kapitel för sig och med tanke på hur jävla snabbt chauffören körde är vi glada att vi lever!



                          Mamma med unge på matnings-plattformen :)



                           Stor som hela min hand! Oh my!



                           Världens sötaste lilla krabat. Ser ut som en pokémon! :D


Idag bär det av till Uncle Tans jungel-camp i tre dagar. Kommer hem igen på fredag efter lunch någon gång. på grund av detta kommer vi alltså inte skriva speciellt mycket vare sig här eller på facebook, men förhoppningsvis kommer vi tillbaka med fantastiska historier och underskönt bildmaterial! :D

Och malariaprofylaxet gör att jag mått konstant illa i tolv timmar nu. Mycket skönt. Nej. Kul att åka på båtutflykter och grejer med ständigt illamående. Oh well, no complaining!


Micka

Jag känner mig lite som Natsu i FairyTail (google is your friend) när jag bäst och starkast hoppar på bussen för att tre minuter senare sjunka ner i stolen redo att visa upp allt det du ätit det senaste dygnet. Jag visste inte ens att min åksjuka var tillbaka, den försvann ju och var borta i flera år! varför ska den återkomma när jag är ute och reser? Tack.

Vi tog en stor buss fullproppad av lokalbefolkning och en och annan viting och åkte genom ett stundtals underskönt stundtals sönderskövlat och kargt Sabah. Världens sötaste ungar i sätet framför roade sig med att titta bak på mig och drog snabbt sig tillbaka när jag stirrade tillbaka på dem med ett leende. Någonting positivt med resan. Väl framme i ett spännande och sorlande Sandakan insåg vi varför det hostel som vi försökt kontakta via mail inte svarat: dom har bytt namn och mailadress... kunde dom inte berättat det på hemsidan? Men rum hade dom, och helt okej är det!
Sandakan är... fint? Det är underbart med friska vindar från havet när man sitter på en resturang och äter, men man undrar om ungdomarna inte borde ha nått vettigare för sig än att stirra på en. Ja, jag är blond. Ja, jag har rosa i håret. Ja, jag är turist. Jag vet! :P




                        Så som Sabah borde se ut...




                            Så Sabah ser ut på många håll...




                  Välkomstdrink (té) samt friterade bananer när vi anlände till nya boendet i Sandakan. Snällt :)


För övrigt så uppskattar vi era kommentarer! Man känner sig inte så långt borta då :3
Kommentera mera!


Skrev inget om igår heller så drar bara snabb info. Igår var det söndag och varje söndag förvandlas gatan vi bor på till en marknad! Wohoooow! Vi lärde Ida att pruta genom att få ner priset på två par glasögon var! Om någon vill ha någonting så säg till, vi kanske kan fixa det ;)



                              Jalan Gaya en söndag :D




                             Night Market, full av matstånd ^^




                           Vårt rum förresten :)




                               Och ja... en bild :P



Mikaela/Micka/Mickis/VadDuNuVillKallaMig