SOm tre apor, fast mer mänskliga.

Efter två dagar på hotellrummet för att se till så Max kurerade sig ordentligt gav vi oss idag ut på äventyr. Vi tog en skumpig och varm taxi till Labuk Bay Proboscis Sanctuary (tror det hette så) för att kolla på Näsapor. Tog ett tag för oss att fatta att dessa proboscis som det talades om på Uncle Tan faktiskt var näsapor... men vår rumskamrat Will hade väldigt roligt åt vad de heter på svenska.
Sanctuaryt ligger en timma bort från Sandakan, omgivet av oljepalmsodling. Mitt i ingenstans ligger hus och skog fullproppade med stornästa apor! Fantastiskt!  När vi anlände var stället öde eftersom matningen av näsaporna inte skulle börja förän om 50 minuter. Vi beslöt oss för att gå upp till plattformen där de skulle matas ändå, och tur var det! Nedanför plattformen satt en stor flock med näsapor som nyfiket men något skrämda såg på oss. Uppe på "altanen" där vi satt sprang små (vad vi tror är) makaker runt och åt på långa, gröna bönor. Jättegott tydligen. En ur personalen lyckades även locka dit två näshornsfåglar som bjöds på banan. En hona och en hane. Honan var för rädd för att flyga ner, men hanen satt nöjt och kastade i sig banan bara ett par meter från där vi satt. Ganska snart började fler turister komma. När det var dags för matning rusade alla näsapor fram till maten som låg knappt fem meter från oss och satte sig i lugn och ro för att mumsa i sig. Häftigt att vara så nära dem utan att de faktiskt var direkt tama. Perfekt fototillfälle. Fascinerande så lika de är oss i uttryck :)










Efter en snabb lunch i Sandakan hoppade vi in i en ny taxi som tog oss till Puu Jih Shih buddhisttempel som låg beläget på en hög... kulle? Berg? Jäkligt högt upp iallafall där man fick utsikt lång ut över havet och över delar av staden. Templet var "asfräckt" för att citera Ida. Micka tycker det påminner om en draqshow. Får man säga så om ett tempel? Ärligt talat, går det att göra det mer pråligt med guld och glimmande saker? Men fint är det! Alla fina solkors överallt gör det hela ännu bättre, haha. För er som inte vet vad det är så googla... ni lär inte bli besvikna!
Medan vi stod där uppe kunde vi se hur mörka moln rullade in från havet. Muller började höras och blixtar började synas, så med Micka och Ida i spetsen hoppade vi in i taxin för att snabbt åka ner. Max tyckte inte alls att ovädret var lika obehagligt... han är bara för dum för att förstå tror Micka. Trots att regndroppar började falla ville vi ändå hinna med ett stopp på Japanese Memorial Park. Var kanske inte så spännande eftersom det visade sig vara ett monument bara... men nu har vi sett det! Hoppade över till Chinese Cemetery som var betydligt coolare, om man nu kan säga så om en kyrkogård. Maffigt med massvis av fina gravar iallafall! Stoppet blev dock kort då åskan fortsatte och mullren blev högre, därför ville vi hem fort som en häst i stormvinden (hahaha). När vi klev ur taxin utanför boendet öste regnet ner och vi blev alla dyngsura. Micka blev även sur över hur dyr taxin blev. Inte åka med honom igen... fast vi minns inte hur han såg ut. Han hade mörkt hår och mörkare hy va? Vi hittar honom nog...
Avslutade dagen med att tvätta kortbyxor i handfatet. Gick sådär, men blir nog bra :) Berätta inte för pojken i receptionen, sshhhhh!








Imorgon har vi hyrt en bil med chaufför som ska ta oss till Gomantong Caves. Mörker och fladdermusbajs - awesome!


Micka och Ida. Lite Max också.