Uncle Tan Wildlife Adventures: Part 3
Efter betydligt bättre sömn vaknade vi, något illaluktande och klibbiga av allt myggmedel som vi sprayat på oss dagen innan. Medan den "nya" gruppen var ute på morgontur i båten fick vi sovmorgon och kunde äta frukost i lugn och ro innan vi började rusa runt i hyddan för att packa ihop alla grejer som vi spritt ut. När det sedan var dags att åka hem stod personalen uppradade för att säga hejdå och det var med en smula vedmod som man gick ned för den långa trappan och satte sig i båten en sista gång. Så himla kul vi haft trots leriga skor och inga orangutanger! På väg tillbaka överraskades vi av en mindre regnskur. På med de snygga ponchona vi inhandlat på väg till lägret! Båtföraren drog på sig en svart sopsäck, vilket var nästan ännu snyggare än vad vi hade på oss. En skumpig och megalång bussresa senare var vi tillbaka på "basen" i Sepilok där vi fick lunch (har vi gjort annat än ätit? ;P). I väntan på taxi satt vi och såg på medan en liten (kanske 1,5 år?) malaysisk kille organiserade kinesiska flickors rullväskor som de lämnat vid incheckningsdisken. Mycket underhållande!
Det gäller att vara snygg när regnet kommer! ;) Omnomnom, lunch på basen innan hemfärd
Taxichauffören som körde oss "hem" till Sandakan var... skum. Ida och Micka blev äcklade över hans klagomål om att inte få röra vid kvinnor under Ramadan (som snart börjar), medan Max artigt skrattade åt hans konstiga skämt och besvärat vred på sig när chauffören tutade på en arabisk taxichaufför som körde intill iklädd... arabkläder? Ni vet såna där lakan med en ring på huvudet? Inte för att vara rasistisk alltså, men hur ska man beskriva liksom? Hur som haver, tillbaka på hotellet bjöd den urgulliga unge mannen oss på välkomstté IGEN :D
Idag, tre dagar senare har vi nog fortfarande inte riktigt släppt taget om Uncle Tan. Vi vill tillbaka. Det var värt varenda krona! Igår morse stötte vi på en britt vid frukosten som tyckte synd om oss för att vi betalade så mycket för vår djungelvistelse. Men vi är nog alla överens om att 1000:- är en liten summa för den upplevelsen som vi var med om. Trots "fireants", uteblivna orangutanger och värme - vi skulle betala summan igen för att få göra om allt! Får man möjligheten att göra någonting liknande ska man absolut ta chansen! Tror till och med Max tycker det, trots att han blev myrmat ;)
Ida och Micka
Ps. Max hälsar att jättekackerlackor inte hör hemma i vår dusch utan på gatan. "Den var två meter minst. Typ". Varför tror vi honom inte? Ds.
Åk på en resa till till han onkeln i djungeln.....Ni lever bara en gång ( just nu i alla fall )
Och det där med kackellackorna.....JAG VISSTE VÄLL DET....Jag håller med Max....Dom kan bli GIGANTISKA och är fruktansvärt äckliga.
ÄLSKAR ER - SAKNAR ER
Jag mår ganska ok efter en jobbig dag så nu ska jag gå och lägga mig
Jag kan tänka mig att det var värt varenda krona, ser helt underbart ut.. Britter är snåla? ;)
Och resan är ju inte slut än, ni kanske får se orangutanger någon gång :)
Här hemma är allt okej, sista veckan på semestern nu... Känns riktigt tungt, plus allt med Tina som kom som en chock gör att det idag är en väldigt ledsam dag även i Vikingstad. Men solen skiner och snart åker vi ner och hälsar på på bästkusten, känns alltid lika skönt :)
Älskar er! <3
