SOm tre apor, fast mer mänskliga.

Igår beslöt vi oss för att ta en minibuss till Mt Kinabalu national park. Med livsfarliga slingrande vägar och galna bilister var färden lång och full av fruktan, men även med en smula nöje. Ida var klart den som var räddast! ;) 2,5 timmas färd senare hoppade vi av vid entrén till parken. Belägen nästan 1,5 kilometer över havet var klimatet svalt och skönt. På gränsen till kyligt enligt Micka. Det 4000 meter höga berget skapade en majestätisk omgivning att vandra omkring i, och vi släpade oss runt på de skogsbeklädda sluttningarna i ett par timmar samt besökte den något tråkiga botaniska trädgården innan vi beslöt att det räckte.
Vackra vyer med fantastiska växter och högljudda insekter skapade verkligen en underbar miljö som var värd varenda sekund av den livsfarliga bussfärden dit och hem!




                            Världens vackraste vy? Moln kring topparna på Mt Kinabalu.




                             Max är lång... men berget är några huvuden högre :3




                          Klädda för klättring... eller?




                         Beauty ^^




                      Som skogen hemma, fast helt annorlunda. Vadå, bananer finns väll i svenska skogen?




                        Rafflesia, världens största blomma. Tyvärr ingen äkta, men ändå :P



Idag beslöt vi att ta sovmorgon för första gången (Micka som vant sig vid att gå upp tidigt satt och löste suduko i två timmar i väntan på de andra), och åt en kulinarisk frukost bestående av orostat rostbröd som inte kunde bli ljusare samt honung på. Till detta dracks rumstempererat vatten. Mums!
Vi tyckte att det var dags att lära oss om Sabahs historia och kultur och därför begav vi oss till Sabah Museum. Bland färggranna klädnader, trasiga lergods, tandliknande vapen och uppstoppade havssköldpaddor vandrade vi runt en bra stund och försökte insupa så mycket som möjligt. Ibland kände man sig nästan som en del av utställningen när en flock koreaner gick förbi och vred hela kroppen ur led för att få en glimt av oss vitingar. Sen fanns där ju huvudjägarna också. Inte levande så klart, men en hel avdelning om de bestialiska monstren till människor som roade sig med att hugga av huvuden på folk och hänga dem ovanför dörren. Nej, skämt åsido så verkade dom ändå som ganska normala människor förutom det där med huvudena då. Att ta ett huvud som hämnd för att din kompis blivit dödad och kompensationen du fick inte var tillräckligt är lite konstigt. Ännu konstigare var männen som skulle visa sin skicklighet och manlighet inför en kvinna genom att ta ett huvud. Häftigt. Lite som i västvärlden... fast ändå inte :)



               Människohuvud taget av headhunter.




                Ida and the head hunters                                 Micka och Max gräver efter arkeologiska fynd...



Efter muséebesöket blev det en lyxig lunch på dyrt café bestående av pommes, vårrullar, sandwich samt kaffe/iskall chokladdrink. Låter kanske inte så lyxigt, men med en knorrande mage, stekande sol samt en minimal budget var detta himmelskt. The occasion? Mickas kandidatexamen har blivit godkänd - det måste firas hela dagen lång så ikväll ska vi äta det mest malaysiska man kan tänka sig: pasta! :D



Cya!
Ida och Micka