SOm tre apor, fast mer mänskliga.

Igår beslöt vi oss för att ta en minibuss till Mt Kinabalu national park. Med livsfarliga slingrande vägar och galna bilister var färden lång och full av fruktan, men även med en smula nöje. Ida var klart den som var räddast! ;) 2,5 timmas färd senare hoppade vi av vid entrén till parken. Belägen nästan 1,5 kilometer över havet var klimatet svalt och skönt. På gränsen till kyligt enligt Micka. Det 4000 meter höga berget skapade en majestätisk omgivning att vandra omkring i, och vi släpade oss runt på de skogsbeklädda sluttningarna i ett par timmar samt besökte den något tråkiga botaniska trädgården innan vi beslöt att det räckte.
Vackra vyer med fantastiska växter och högljudda insekter skapade verkligen en underbar miljö som var värd varenda sekund av den livsfarliga bussfärden dit och hem!




                            Världens vackraste vy? Moln kring topparna på Mt Kinabalu.




                             Max är lång... men berget är några huvuden högre :3




                          Klädda för klättring... eller?




                         Beauty ^^




                      Som skogen hemma, fast helt annorlunda. Vadå, bananer finns väll i svenska skogen?




                        Rafflesia, världens största blomma. Tyvärr ingen äkta, men ändå :P



Idag beslöt vi att ta sovmorgon för första gången (Micka som vant sig vid att gå upp tidigt satt och löste suduko i två timmar i väntan på de andra), och åt en kulinarisk frukost bestående av orostat rostbröd som inte kunde bli ljusare samt honung på. Till detta dracks rumstempererat vatten. Mums!
Vi tyckte att det var dags att lära oss om Sabahs historia och kultur och därför begav vi oss till Sabah Museum. Bland färggranna klädnader, trasiga lergods, tandliknande vapen och uppstoppade havssköldpaddor vandrade vi runt en bra stund och försökte insupa så mycket som möjligt. Ibland kände man sig nästan som en del av utställningen när en flock koreaner gick förbi och vred hela kroppen ur led för att få en glimt av oss vitingar. Sen fanns där ju huvudjägarna också. Inte levande så klart, men en hel avdelning om de bestialiska monstren till människor som roade sig med att hugga av huvuden på folk och hänga dem ovanför dörren. Nej, skämt åsido så verkade dom ändå som ganska normala människor förutom det där med huvudena då. Att ta ett huvud som hämnd för att din kompis blivit dödad och kompensationen du fick inte var tillräckligt är lite konstigt. Ännu konstigare var männen som skulle visa sin skicklighet och manlighet inför en kvinna genom att ta ett huvud. Häftigt. Lite som i västvärlden... fast ändå inte :)



               Människohuvud taget av headhunter.




                Ida and the head hunters                                 Micka och Max gräver efter arkeologiska fynd...



Efter muséebesöket blev det en lyxig lunch på dyrt café bestående av pommes, vårrullar, sandwich samt kaffe/iskall chokladdrink. Låter kanske inte så lyxigt, men med en knorrande mage, stekande sol samt en minimal budget var detta himmelskt. The occasion? Mickas kandidatexamen har blivit godkänd - det måste firas hela dagen lång så ikväll ska vi äta det mest malaysiska man kan tänka sig: pasta! :D



Cya!
Ida och Micka

Nu skriver jag. Max!

Idag har det varit lugnt. Micka och Ida oroar sig över skumma grejer.
T.ex. vad det är de beställer när vi går på mystiska halall-godkända matställen. De fick i sig lite "Black Mushrooms" med lite ris, men själv var jag lite mer äventyrlig! Jag pekade på något med massa okända ord i namnet och fick mig en prima måltid! Kryddigt ris med massa små stekta akvarie-fiskar iblandat. De såg ut som de små fiskarna man kan köpa i djuraffärerna i Varberg. De smakade inte så mycket, men det knastrade härligt när man försökte tugga sönder dem.

Detta verkar bara stärka Mickas åsikt om att hon vill veta vad hon beställer. Det verkar inte vara specielt stor sannorlikhet att man får vegetariskt om man bara pekar på lite slump. :)

Jag har även skaffat mig en grym bränna!

Det är rött, och lite brunt uppepå axlarna. Sen övergår det till rosa en bit ner på axeln, för att övergå till vitt med massa härliga röda prickar! Det svider också.
Nästa gång vi ska bada får jag smörja mig med zink-pasta över hela kroppen. Men då finns ju en risk att alla andra blir sura över att jag bländar alla på stranden!

Det börjar nästan bli lite tröttsamt att alla tror att jag är Micka och Idas pappa... Jag får väl raka mig så kanske de tar mig för 25 istället.

 

Imorgon ska vi titta på berg. Känns spännande!
Jag har dessutom inhandlat en hel påse med "jelly-cones" så det kommer garanterat bli i allafall en lyckad bussresa! ;)

 

Igår käkade vi på nattmarknaden, vilket var en riktigt bra upplevelse. Små resturanger som byggs upp strax före solen går ner. Vi valde själva ut en bra fisk av okänd-sort som såg "god" ut, och fick den tillagad enligt önskemål. Lite färskpressad citron-juice till det och det blev bland det godaste vi ätit.

På vägen hem fick vi även se lite action då en av råttorna valde att hoppa ner i fel hål i trotoaren. Råttan som gick fel var "normal-rått-storlek" och råttan som skuttade upp och berättade att "lill-råttan" gått fel var stor som en liten katt. (Katterna här är nog nästan mindre än råttorna.)

 

 

Nu fick jag precis tipset "Skriv inte för mycket, då orkar ingen läsa."...

Gonatt! /Max

Jag har egentligen inte så mycket att säga, utan lägger mest upp bilder. Ida har ju beskrivit dagen tror jag, med snorklande och så. På plussidan var att jag såg en rocka och en stor mussla! På minussidan så brände jag mig på varenda jäkla lilla manet som fanns i havet.



                     Ett par nyanser ljusare än sanden, men vi ska nog hinna få lite färg innan hemresan!




                       Pulau Sapi. Antar att detta ska föreställa en paradisö. Men jag gillar inte sand...




                       Självklart måste man ta ett obligatoriskt hoppa-på-stranden-kort. I ny tappning ;)




                     Försökte ta en bra bild på Kota Kinabalu från havet, men båtföraren körde galet fort
                     så hade svårt att ta kort när jag var tvungen att hålla i mig för att inte trilla överbord.




Klockan är 22.33. Ida och Max sover redan. Jag är inte trött, jag vill inte sova. Sitter och längtar hem en aning, antagligen för att jag känner mig så ensam i mörkret. Men det blir nog bra så snart det ljusnar, sover bort känslan.


Mikaela.

Just nu sitter vi på rummet och vilar lite, ska strax ut och äta tror jag. Men tänkte bara dela med mig om vad jag tycker än så länge ^^
Eftersom jag aldrig varit på någon liknande resa så visste jag ju inte riktigt vad som väntade oss, men jag kan ju säga att allt varit över förväntan än så länge! Jag gillar verkligen folket här borta. Alla har varit så trevliga och väldigt hjälpsamma! Efter allt som hände med flygningen och väskorna så blev jag väldigt positivt överraskad över hur mycket hjälp vi fick. Det enda jag tycker är lite ohyfsat är att folk glor lite väl mycket ibland, men jag förstår ju att de kanske inte är vana vid att se västerlänningar. Det är väl också en vanesak kanske ^^ Men jag kommer aldrig att sluta skratta åt att folk tror att Max är våran pappa! Det var en som frågade det idag också, haha!

Staden är jättefin, inte alls som jag tänkt mig utan mycket "gulligare". Vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag trodde nog att den skulla vara lite större och lite modernare, men jag är faktiskt glad att jag hade fel ^^ Det är mysigt att gå längs gatorna och bara andas in allt som finns här.

Naturen har vi inte sett sådär jättemycket utav ännu. Vi har sett lite idag då vi åkte ut till ett par öar, men det var mest för snorkling och bad så vi såg inte så mycket av skogarna som låg runtom. Men det kommer om några dagar då det är dags för djungel och orangutangcenter, det ser jag fram emot väldigt mycket!

Nu kommer jag inte på så mycket mer att skriva för tillfället men jag tror att Micka kommer fylla i med bilder och text från dagens båtturer :)

Och förlåt mamma men jag lyckades bränna mig ganska rejält trots mängder med solskyddsfaktor! ;)

Hoppas ni har det bra där hemma och att solen kommer till er snart!

/ Ida

Klockan är 17.00. Kota Kinabalu är varmt! Inget klagomål utan mer ett konstaterande.
Vi ligger på rummet totalt utslagna efter två intensiva men roliga dygn.

Flygresan hit gick bra. Eller ja, bra och bra. Första delen mellan Köpenhamn och Doha gick smärtfritt och fortfarande satt spänningen över att få vara i luften kvar. Dock så var ju detta endast första sträckan, och direkt efter att vi bordat det andra planet som skulle ta oss mot Kuala Lumpur insåg vi att det skulle bli problem. Flyget blev en timma försenat och kunde inte ta igen tiden. I Kuala Lumpur skulle vi enligt planen haft ca 1,5 timma på oss att checka ut och checka in igen för att hoppa på planet mot Kota Kinabalu, men med förseningen blev detta omöjligt och vi var säkra på att vi skulle missa planet. Men så räknade vi inte med det fantastiska malaysiska folket och deras service! När vårt flygplan anlände till Kuala Lumpur ropade personalen ut i högtalarna på planet att passagerarna mot Kota Kinabalu skulle gå av först, och vi möttes upp av en kvinnlig personal som vi följde efter. Vi fick våra boarding pass direkt utan att behöva checka in. Hon i sin tur skickade oss vidare med en man som tvingade oss att springa genom hela flygplatsen (som på film!!). Med andan i halsen (tur att vi är så himla vältränade...) lyckades vi ta oss ombord på planet samtidigt som våra namn ropades upp i flygplatsens högtalare där de påpekade att vi var sena till vårt plan. Men med hann vi! Fantastisk personal på både vårt tidigare flyg (världens sötaste flygvärd fick vi också. Synd att han inte fick följa med hem...) och de på Kuala Lumpurs flygplats! Hoppas dom förstod vår enorma tacksamhet :)
Tyvärr hann inte vårat bagage med planet, så vi fick ordna så att de skulle skjutsas till vårt boende senare under kvällen.

Trötta men nöjda hoppade vi in i en taxi som tog oss till boendet. Kanske inte ser mycket ut för världen, men det är billigt och mysigt. Efter en snabb runda till ett litet närlivs för införskaffning av nödvändigheter (chokladmjökl, chips och burknudlar, öhm... viktigt!) så slocknade vi ganska snabbt på rummet till den undersköna karaeoke-sången som ekade genom hela staden. Underbart!

Idag har vi strosat runt i affärer, ätit, bokat båttur för imorgon av en man med en och en halv tand, ätit, druckit mängder av vatten (sa vi att det är varmt?), ätit, köpt myggmedel och flip-flop. Snart är det dags att äta igen eftersom magen åter igen skriker efter mat (ni som har svårt för att äta pga värme - vafan?! vi äter konstant. Punkt). Imorgon blir det som sagt båttur. Ser fram emot den trevliga tandlöse snubben igen (han var faktiskt trevlig) samt bad, bad, mat och snorkling. Och bad. Hur går det i Sverige, har ni badväder ännu? Just det! Sa vi att vi ska bada imorgon? ;) Och att här är varmt? ;)

                                   Bleka och glada. Nej, vi får inte alls många kommentarer om våra hår... ;)

                       Ida köpte flipflop i en galleria. En kvinna där frågade om Max var vår pappa, hahahaha!
                       Detta har inget med bilden att göra, men är kul. På bilden sitter max på café ^^

                                  Omnomnom, lime juice :D


Selamat jalan.
Micka och Ida (Max sover, men han hälsar nog ändå)

Nio timmar kvar innan tåget mot Köpenhamn rullar ut från perrongen. Lägenheten är i kaos. Jag vet inte vad som hänt, jag brukar vara så organiserad men med nio timmar kvar är allt ännu inte packat och lägenheten är ännu inte iordning.
Men - nio timmar kvar. Nio! Jag minns när jag och Ida fnissade hysteriskt åt att nedräkningen gick förbi hundra dagar. Det känns som en evighet sedan men samtidigt som igår. Nu är det äntligen dags. Borneo. Jag har väntat på att få åka i så många år. Imorgon reser vi. Behöver jag säga att jag är fruktansvärt nervös men förväntansfull? :)


Mikaela.